Kap Horn - det är inte säkert att vi lyckas . . . 

Människan har i alla tider fascineras av att besöka platser där få har varit före dem. Att bestiga berg, vara först på månen, först till sydpolen. Exemplen är många och helt plötsligt var jag, en vanlig säljare på Bengt-Martins, en av dem som sällat mig till skaran av förväntansfulla.

Jag heter Katarina och i alldeles vanliga fall, sitter jag lugnt bakom mitt skrivbord på Bengt-Martins i Karlstad. När jag skriver det här befinner jag mig ombord på Hurtigrutens fartyg, MS Midntasol på väg till Antarktis. I vår resplan ingår att vi planerar att försöka göra en landstigning på Kap Horn, sydamerikas sydspets och sista utpost innan havet breder ut sig och nästa kontinent, Antarktis tar vid. Expeditionsteamet förbereder oss genom föreläsningar om de som har seglat i de här farvattnen före oss, de ger oss all information om vilka förutsättningar som råder och det står snart klart för mig att det är inte helt självklart att vi kommer att gå iland. Vindarna och strömmarna är luriga och har i alla tider gäckat sjöfarare.

Första försöket att sätta fötterna på Kap Horn

Vi vaknar till en strålande dag och vattnet är lungt och stilla. Perfekta förhållanden för en landstigning, vi skuttar raskt upp ur våra bäddar och klär oss för frukost. Fartyget kör med fast fart mot målet och vi kan genom fönstret se Kap Horn och fyrhuset i fjärran. Förväntningarna växer och vi ser fram emot dagens landstigning vid Kap Horn. Expeditionsteamet med första RIB-båten sätts i vattnet och packas med de förnödenheter och säkerhetsutrustning som alltid är med vid en landstigning.

Vi äter vår frukost i lugn och ro och under tiden som vi äter, så konstaterar mitt resesällskap (som är mer sjövan än jag) att han känner hur fartyget börjar vrida sig, ändra kurs och helt plötsligt på mindre än 45 minuter så har alla förutstättningar förändrat sig. Himlen ändrar färg, vågorna häver sig och ett hav som varit så inbjudande på morgonen ger helt plötsligt inga förutsättningar för att vi ens ska kunna försöka närma oss det förrädiska vattnet närmast Kap Horn. Vindstyrkan ökar och kaptenen tar beslutet att säkerheten går i första hand, vilket den alltid gör på dessa resor och dagens försök att landstiga på Kap Horn får ställas in. Expeditionsteamet kallas samman och snart presenteras vi dagens nya program, där vi får ta del av nya spännande föreläsningar och fartyget tar oss emot Antarktis en dag tidigare än förväntat. Är man på expedtionskryssning så är man, man upptäcker och utforskar, men alltid med expeditionsteamets trygga hand om oss passagerare. Ingen skall utsättas för onödig fara, då finns det alltid en plan B eller en plan C för dagens aktiviteter. Vi känner oss nöjda med dagens beslut och lutar oss lugnt tillbaka i en skön fåtölj i panoramasalogen när vi stävar mot Antarktis. Att det blåser nästan 20 m/sekund märks knappast ombord på fartyget när vi tryggt formligen plöjer genom vågorna.

Vi vet att vi får en chans till på hemvägen. Hoppet är ju bekant det sista som överger människan

Andra försöket - Landstigning på Kap Horn

Efter storslagna, magnifika dagar på världens största kontinenet är det dax för MS Midnatsol att återigen korsa Drakesundet för att ta oss tillbaka till Sydamerika. Den här gången är vädretsmakter med oss och fartyget ankrar i en liten vik, där rib-båtarna kan plockas ur fartyget och landstigningsprocessen kan starta.

Vi har alla fått all information och vet att landstigningen kan vara lite krävande. Att det är en landstigning där du får vara beredd att stiga ur gummibåten i vattnet, på hala stenar, att det är drygt 160 trappsteg upp till planmark. Varje passagerare får själv ta ställning till sin egen kondition och avgöra om man är i tillräcklig form för att klara landstigningen. Självklart får du hjälp och support att ta dig i och ur båtarna, men det finns inte någon som orkar eller kan bära dig upp för trappen, du måste själv veta med dig att du klarar alla stegen.

Det är värt varenda steg!


Trappstegen klaras av och väl uppe så möts vi av ett lite svagt böljande landskap. För att skydda den känsliga naturen har långa träspångar lagts ut i landskapet och vi traskar fint vidare på mjuka träribbor mot målet, det vackra monumentet som symboliserar Albatrossen som svävar över Drakesundet, ja egentligen alla Albatrosser och de själar av döda sjömän som omkommit i sina försök att runda Kap Horn. Myten säger att dessa själar finns och färdas i den vandrande Albatrossen. Känns fint att tänka sig att det är så. Jag har sett många tunga dystra, svåra monument, men det här är vackert och speciellt. Du måste kika i luften mellan de två beståndsdelar som utgör monumentet, för att kunna se själva konstverket, en perfekt utformad Albatross som svävar på sina långa vingspetsar.

Om bilderna ovan:
De två vandrande albatrosserna överst på sidan, Fotograf: Carsten Bidstrup
Övriga foton: En vanlig turist, Katarina Luukkonen som jobbar som säljare på Bengt-Martins
Anekdot: Jag stod brevid på däck när fotografen lyckades fånga de båda Albatrosserna samtidigt på bild. Jag har ett likadant foto, men lite sämre skärpa och fåglar på längre håll  . . .  men känslan av att ha varit där, den är mäktig och finns kvar inombords.

Juläventyr i Antarktis

Juläventyr i Antarktis

Just nu upp till 20%

Boka senast 26 februari 2018

Fråga en som varit på Antarktis

Fråga en som varit på Antarktis

Katarina är en av våra explorerexperter som själv har varit på Antarktis. Med lång erfarenhet av resor med Hurtigruten svarar hon gärna på dina frågor hur du på bästa sätt planerar din resa för att uppleva och upptäcka den mest exotiska delen av vår värld.

Direkttelefon: 054 - 10 24 06
Skriv ett mail: katarina.luukkonen@bengt-martins.se